Matematik i förskolan behöver inte börja med arbetsblad, färdiga svar eller långa stunder vid ett bord. Den finns redan i barnens lek, i hallen, vid måltiden, på gården och i samtalen om det som händer just nu. När ett barn jämför två stenar, bygger ett torn, delar frukt eller försöker hitta vägen bakom en buske använder barnet matematiska idéer. Förskollärarens uppgift är att uppmärksamma situationen, sätta ord på den och ställa frågor som leder tänkandet vidare.
Ett bra arbetssätt är att se matematik som något bredare än siffror och räkning. I förskolan ryms bland annat rumsuppfattning, kroppsuppfattning, form, storlek, sortering, mönster, mätning, statistik, problemlösning och förståelse för tid. Barnen behöver få möta dessa områden konkret och på många olika sätt: genom material, rörelse, bilder, samtal, symboler, sånger och berättelser.
Gör matematiken synlig i vardagens rutiner
Rutinsituationer ger återkommande och meningsfulla tillfällen att undersöka matematik. När barnen dukar kan de fundera på hur många tallrikar som behövs, om alla får en kopp och vad som händer när en sak saknas. Vid påklädningen går det att tala om vilken vante som är störst, vad som ligger överst i högen och vem som står först eller sist. Sådana frågor gör matematiska begrepp begripliga eftersom de kopplas till något barnet faktiskt vill få gjort.
Tid är ett annat område som kan vävas in utan särskilda lektioner. Använd ord som snart, nyss, sedan, idag och imorgon när ni pratar om dagens händelser. Barnen kan följa ordningen i en aktivitet: först samling, därefter utelek och senare lunch. Med enkla bilder eller symboler kan gruppen skapa en gemensam dagslinje. På så sätt blir tidsord mer än abstrakta uttryck; de hjälper barnen att förstå och förutse vardagen.
Även jämförelser utvecklas i naturliga situationer. Fråga vilket föremål som är tyngst, vilken pinne som är längst eller vilken låda som rymmer mest. Låt barnen först gissa och därefter undersöka. Det viktiga är inte att svaret alltid blir korrekt direkt, utan att barnen får pröva, argumentera och ändra sin uppfattning när de upptäcker något nytt.
Aktiviteter som tränar räkning, form och läge
Räkna innebär mer än att säga talraden utantill. Barnen behöver förstå att varje föremål räknas en gång, att det sista talet anger hur många föremål som finns och att samma mängd kan visas med saker, fingrar, bilder, streck eller siffror. Använd därför kottar, knappar, byggklossar eller stenar. Be barnen skapa en mängd, jämföra två mängder och visa resultatet på ett annat sätt. Ett litet diagram med bilder kan till exempel visa vilken frukt gruppen tycker bäst om.
Sortering och klassificering passar både inne och ute. Barnen kan sortera naturmaterial efter färg, storlek, form eller struktur och sedan fundera över om samma föremål kan höra till flera grupper. Frågor som ”Vad har de här sakerna gemensamt?” och ”Kan du hitta en som inte passar in?” uppmuntrar till logiskt resonemang. När barnen själva får föreslå sorteringsregler blir aktiviteten mer undersökande än om den vuxne redan har bestämt det enda rätta svaret.
Bygglek ger rika möjligheter att arbeta med geometriska objekt och lägesord. Prata om kanter, hörn, cirklar, runda former och skillnaden mellan platta och fasta former. Be barnet placera en kloss bakom, bredvid, under eller ovanpå en annan. I en hinderbana kan gruppen öva på att gå mellan koner, krypa under ett rep, vända uppåt eller röra sig framåt och bakåt. Barnen utvecklar samtidigt sin kroppsuppfattning och sin förmåga att orientera sig i rummet.
För den som vill samla många konkreta idéer på ett ställe kan matematik i förskolan tips fungera som inspiration när aktiviteter planeras för både inne- och utemiljö. Anpassa alltid förslagen efter barngruppens frågor och erfarenheter. Samma övning kan bli helt olika beroende på om barnen exempelvis undersöker kottar i skogen, leksaker i byggrummet eller ingredienser i köket.
Matematik genom lek, språk och berättande
Rollek och drama gör matematiska ord användbara. I en affär kan barnen räkna varor, jämföra priser som låtsasvärden, dela upp saker och tala om mer, färre, lika många och hälften. I en restauranglek kan de duka för olika antal gäster och lösa problemet när en tallrik inte räcker. Den vuxne behöver inte styra leken, men kan delta med frågor som öppnar för nya tankar: ”Hur vet vi att alla får varsin?” eller ”Hur kan vi göra så att det blir lika många?”
Sagor, högläsning, rim och ramsor stödjer både språk och matematiskt tänkande. Berättelser om en liten figur som går uppför, under och förbi olika platser ger möjlighet att tala om riktning och position. En saga där föremål försvinner ett efter ett kan leda till samtal om antal och förändring. Rim och sånger med upprepade mönster hjälper barnen att upptäcka ordning, rytm och regelbundenhet. Låt gärna barnen fortsätta ett mönster med färger, rörelser eller ljud.
Språket är centralt eftersom barnen behöver ord för att kunna beskriva det de ser och tänker. Använd adjektiv som längre, kortare, bredare, smalare, äldre, yngre, tyngre och lättare. Be barnen förklara hur de kom fram till en lösning och jämför olika strategier. När en vuxen lyssnar efter barnets resonemang blir matematiken också en väg till större ordförråd och bättre tilltro till det egna tänkandet.
”Matematik finns där barnen undersöker, jämför och försöker förstå.”
Myten: matematik kräver färdiga uppgifter
En vanlig föreställning är att förskolematematik måste bestå av planerade räkneövningar där alla barn gör samma sak på samma sätt. I verkligheten kan lärandet bli djupare när matematiken uppstår i barnens egna aktiviteter. En promenad i skogen kan handla om att hitta och jämföra stenar, undersöka mönster i bark eller räkna steg mellan två platser. Vid bakning uppstår frågor om mängd, volym, ordningsföljd och förändring. I vattenlek kan barnen jämföra behållare och upptäcka att form och volym inte alltid fungerar som de först tror.
Det betyder inte att planering är oviktig. Förskolläraren kan förbereda material, välja miljö och tänka ut frågor som gör vissa matematiska idéer synliga. Men aktiviteten bör lämna utrymme för barnens initiativ. Om barnen börjar diskutera vem som byggt det högsta tornet kan den vuxne ta vara på intresset genom att föreslå mätning eller dokumentation, i stället för att snabbt byta till en annan planerad uppgift.
Dokumentation kan hjälpa arbetslaget att se progression. Fotografera en konstruktion, skriv ner barnens egna förklaringar eller samla bilder på olika sorteringar och mönster. Återvänd sedan till materialet och fråga vad barnen minns, vad som förändrades och hur de skulle göra nästa gång. Då blir matematik en återkommande process av att upptäcka, undersöka, uttrycka och ompröva.
Syftet är inte att barnen tidigt ska prestera som skolelever, utan att de ska utveckla grundläggande taluppfattning, nyfikenhet, problemlösningsförmåga och ett positivt förhållande till matematik. När matematiska begrepp får finnas i lek, rörelse, natur, skapande, måltider och berättelser blir ämnet mindre främmande. Barnen kan då upptäcka att matematik är ett användbart sätt att förstå och påverka sin vardag.